Tack och hej 2012

Jag sitter på takterassen i Lima med en fruktsallad framför mig och tänker lite på hur grymt bra året som passerat har varit. Jag har rest i nästan 6 månader, på min väg har jag träffat så många spännande människor och sett och gjort galna saker som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Även hemma så har det vart ett sjukt bra år, jag har säkerligen den bästa familjen och vännerna som någon kan önska sig. Ni har gjort 2012 till ett år som jag sent kommer att glömma. Just nu så hoppas jag att vi kan avsluta det här året med en dunderfest (allting tyder på att vi kommer få en oförglömlig kväll här) och om 2013 bara blir hälften så bra som 2012 så kommer jag att bara nöjd!

There are tall ships, there are small ships, there are ships that sail to sea. Bit the best ships - are friendships, so here's to you and med.

Sista dagen på jobbet

Ja ni läste rätt, jag har precis kommit tillbaka från min sista flygplatstransfer. Från och med idag så är jag ledig! Jag skall åka norrut på jakt efter sol och bad innan jag till slut kommer hem till kalla Sverige. Närmast på schemat står nu en väldigt lång bussresa till Lima, jag skall tillbaka till mitt kära Loki och fira nyår i huvudstaden :)

Jag är rätt övertygad om att jag har världens häftigaste jobb, men just nu så är jag klar här. I januari skall jag tillbaka till skolbänken i Göteborg, men det dröjer nog inte allt för länge tills jag är ute och reser igen.

Hej då höjdsjuka, lamor, alpackor, vicunas, condorer, indianer, kokablad, och hej då Anderna! Hej sol, bad, surfing, värme och flipflop!

El Condor Pasa

Firat första delen utav julafton med fågelskådning. Sjukt tråkigt tänker nog ni. Sjukt fint tänker jag. Idag hade vi dessutom turen att få en riktigt show utav både kondorer och kolibrier. Dagen kommer fortsätta med färd genom snöklädda Anderna och ikväll är det julmiddag i Puno.

God jul på er gänget!

Feliz navidad

Dan före dopparedan, eller åtminstone i denna delen av världen. Ni har redan julafton i Sverige, men jag skall snart krypa ner under täcket och få några timmars sömn innan det är julafton även här. Jag har gosat runt i min nya ylletröja och jultights nu ikväll, tillsammans med all julmusik och att det faktiskt snöade en stund idag så har jag åtminstone lite julstämning (okej det snöade bara under fem minuter när vi körde över bergspassagen, annars har det vart sol och 25*). Vi fick iallafall väldigt fint julkaffe och fika i Arequipa imorse och julpyntet har nu nått extrema nivåer. Det står sjungande och blinkande julgranar i varunder hörn! Jag taggar lite inför julfirande med gästerna, jag skall köra över dem i julklappspelet imorgon. Fördelen med att vara guide nu är att jag bestämmer reglerna så jag skall roffa åt mig alla paketen!

God jul på er alla, nu saknar jag er lite extra!

Så jorden gick inte under ändå

Men jag hade förberett mig ganska bra inför det hela. Passade på att ta några extra barfotapromenader på stranden och titta lite extra länge på solnedgången kvällen innan. Hela dagen igår satt jag dessutom fastspänd i antingen en flytväst eller säkerhetsspälte så jag kände mig rätt lugn.

Även om jorden inte gick under så hindrade det den inte från att skapa fullständig kaos för oss här nere. Jag har fullt sjå med att reda ut det här, man kan lugnt säga att det är dem största utmaningen så här långt i mitt jobb.

 

Födelsedag framskjuten på grund av magförgitftning

Here we go again, matförgiftning. Igen. Sjukt kul, speciellt när det är meningen att man skall fira sin 20 års dag.

Efter att ha spenderat en jäkla massa tid på badrumsgolvet så är jag mycket piggare idag. Så idag är det firande för hela slanten. Jag har gett mig själv en present i form av ordentlig shopping (har inte shoppat sen i september) och nu sitter vi och tar en långfika på Starbucks och jag njuter av att ha lite nya kläder att lägga i ryggsäcken. Ikväll så skall vi ut och äta på min favoritrestaurang! Så sammantaget så känns det helt okej att sluta vara tonåring, 20 årskrisen hanterar jag genom att kolla på ovanligt mycket disneyfilmer och läsa Harry Potter. Jag kommer aldrig att bli för stor för det!

20 år gammal och jag tror på magi

 

After all this time?

Always

Det skulle vart ganska många blogginlägg här

Men jag har åkt buss, i evigheter. Så ja, det blev lite svårt med den saken.

För ett par dagar sedan så stod jag längst ner i Bolivia tillsammans med ett gäng galna koreaner och en minst lika galen danska och stirrade in i Chile. Vi var över 5000 möh och runt oss flög pelikaner och det sprang runt vilda strutsar. Nu ligger jag ensam i min säng i Cusco och kollar på en spansktalande Bridget Jones, ni kan ju gissa vilket jag föredrar.

Turen till Salar var en once in a lifetime experience så att säga. Tre dagar i en jeep tillsammans med fem killar från Korea, en tjej från Danmark och en sovande Boliviansk chaufför. Det var episkt. Större delen av tiden så flödade koreansk musik ut ur jeepens överambitiösa musiksystem. Och inuti bilen så diskuterade vi om saltet omkring oss mest såg ut som snö, is eller ett stort fluffigt vitt moln.

Ni kanske undrar lite över det där med den sovande chauffören, vi körde alltså i tre dagar utan vägar, antingen om det var saltsjön eller Salvador Dali öknen så fanns det inte tillstymmelse till en väg eller någonting att kollidera med. Det var alltså mer än en gång som vi fick peta på chaffisen för att han suttit med ögonen stängda oroväckande länge. Men vi tog oss allihopa levande igenom turen genom det mest imponerande landskap jag har sett.

Vill man se bilder från hela spektaklet så har jag ett helt album dedikerat till den här turen på Facebook. Tack vare att större delen av sällskapet bestod av asiater så blev det en hel del kort tagna kan man lugnt säga. Om någon skulle vara intresserad av att kolla igenom resterande 50000 bilder så är ni hjärtligt välkomna hem till mig när jag dyker upp i Sverige.

Tack och hej!

 

Salt, salt, salt, salt

Jag ar "hemma" i La Paz igen, trott och glad som bara den. Nar jag har ork sa skall jag beratta om aventyren i Salar.

Skitkvalite

 

Efter att ha jobbat sedan 04.30 imorse så satte jag mig hos Elin för att ta en välförtjänt frukost och leka med min nya rubiks kub. Jag köpte den igår och redan nu föll den isär, härlig kvalité! (fast å andra sidan så betalade jag 5kr för den...) Jag lyckades iallafall få ihop den ett par gånger innan den gav upp.

 

From Bolivia with love

Ikväll byttes min vanliga fleecetröja, löparskorna och ryggsäcken uts mot en fin topp, smink och converse. I min värld så är det här just nu jämförbart med galaklädsel. Anledningen till detta var att vi ordnade med en helkväll här på hotellet, en inbjuden kock och ett gäng dansare ställde till en ordentlig fest för våran del. Jag är löjligt mätt och på riktigt bra humör nu när jag är tillbaka i mitt rum. Jag blir inte förvånad om jag vaknar upp med träningsvärk i magen efter allt skrattande. Jag blev uppbjuden av en schaman och våra talanger på dansgolvet var underhållande för alla inblandade.

(För den som har koll på vad som händer på den här kontinenten så kan jag berätta att vi klarade oss från den stora olyckan på Titikakasjön. Den inträffade samma dag som vi var där men det var inte vår båt, alla i min grupp lever och mår bra)

Always look on the bright side of life

 

Hur många bolivianer krävs det för att sjösätta en båt?

Förutom att titta på 35 bolivianer som skapade kaos när de förgäves försökte sjösatta en båt i Titikakasjön så har jag idag förhandlat (mutat) ut två av mina passagerare från Peru. På grund av en liten pappersmiss så blev det en jäkla kalabalik vid gränsövergången och det var hemskt nära att de inte fick lämna landet. Men efter mycket om och men så lyckades vi både att få ut dem ur Peru och in i Bolivia.

 

 

Expecto patronum

 

Första advent

Det senaste har det vart mycket på gång, jobbmässigt alltså. Jag har extraknäckt som både kock och servitris på åtminstone en restaurang i varje stad vi besökt det senaste. Jag börjar bli rätt bra på det där med styra upp beställningar nuförtiden, så fort man kommer in med en grupp på fler än 10 personer så är peruanerna väldigt ovilliga att ta upp beställningar så den uppgiften faller oftast på mig. I går så var de dessutom så jäkla långsamma i köket att jag helt enkelt löste problemet med att gå in och hjälpa till.

Jag har tack vare detta samlat på mig en hel del t- shirtar det senaste, folk har nämligen en tendens att ge mig tröjor när det vill tacka för någonting. Så ja, det har blivit ganska många olika färgglada tröjor med restauranglogotyper på. Igår så fick jag två stycken knallröda tröjor som nu ligger undanstoppade i min ryggsäck med åtminstone fem andra liknande, jag kan inte med att göra något annat än att tacka och ta emot men snart får jag nog börja göra mig av med dem.

Jag kan ju spara några av de röda så att jag kan skapa lite julstämning. Eftersom det är första advent i dag så gör jag mitt bästa för att få lite feeling. Jag sitter på Starbucks och lyssnar på julmusik och pratar med mina föräldrar.