Börja med att föreställa er en gammal buss, bussen är lila och grönspräcklig på utsidan. På insidan fattas både lampor och fläktar, men i taket hänger det juldekorationer och diverse annat pynt av okänd härkomst. Sätena är lagom nedsuttna och tyget är mestadels mörkblått, men det är också inbroderat mängder av gula smileygubbar samt texten love earth på varenda säte. Den här bussen saknar allt vad stötdämpare heter men håller ändå hög fart på de Bolivianska landsvägarna. Vi har väldigt trevligt när vi skumpar runt som popcorn i en kastrull och vi kommer fram till att den här bussen är bra på väldigt många sätt. Tyvärr så kan den inte köra på vatten. Detta innebär att vi måste ta hjälp av den Bolivianska färjetjänsten för att korsa Titikakasjön så att vi kan nå våran destination, La Paz.
Tänk er nu att ni färdas ungefär 100 år bakåt, på den tiden som det var fullkomligt normalt att 40 personer sitter sida vid sida i en liten träeka med 8 hästkrafters motor samtidigt som deras buss i sakta mak glider över ett litet sund på en träpråm. Tillägg också att båda de små hamnar som förbinds av denna träeka och träpråm har strömavbrott just ikväll. Detta innebär att det bara är ljuset från en halvmåne och tusentals stjärnor som lyser upp tillvaron. Det här är ungefär vad jag har gjort ikväll, jag rekommenderar er verkligen att prova. Det är helt underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar