Tack och hej 2012

Jag sitter på takterassen i Lima med en fruktsallad framför mig och tänker lite på hur grymt bra året som passerat har varit. Jag har rest i nästan 6 månader, på min väg har jag träffat så många spännande människor och sett och gjort galna saker som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Även hemma så har det vart ett sjukt bra år, jag har säkerligen den bästa familjen och vännerna som någon kan önska sig. Ni har gjort 2012 till ett år som jag sent kommer att glömma. Just nu så hoppas jag att vi kan avsluta det här året med en dunderfest (allting tyder på att vi kommer få en oförglömlig kväll här) och om 2013 bara blir hälften så bra som 2012 så kommer jag att bara nöjd!

There are tall ships, there are small ships, there are ships that sail to sea. Bit the best ships - are friendships, so here's to you and med.

Sista dagen på jobbet

Ja ni läste rätt, jag har precis kommit tillbaka från min sista flygplatstransfer. Från och med idag så är jag ledig! Jag skall åka norrut på jakt efter sol och bad innan jag till slut kommer hem till kalla Sverige. Närmast på schemat står nu en väldigt lång bussresa till Lima, jag skall tillbaka till mitt kära Loki och fira nyår i huvudstaden :)

Jag är rätt övertygad om att jag har världens häftigaste jobb, men just nu så är jag klar här. I januari skall jag tillbaka till skolbänken i Göteborg, men det dröjer nog inte allt för länge tills jag är ute och reser igen.

Hej då höjdsjuka, lamor, alpackor, vicunas, condorer, indianer, kokablad, och hej då Anderna! Hej sol, bad, surfing, värme och flipflop!

El Condor Pasa

Firat första delen utav julafton med fågelskådning. Sjukt tråkigt tänker nog ni. Sjukt fint tänker jag. Idag hade vi dessutom turen att få en riktigt show utav både kondorer och kolibrier. Dagen kommer fortsätta med färd genom snöklädda Anderna och ikväll är det julmiddag i Puno.

God jul på er gänget!

Feliz navidad

Dan före dopparedan, eller åtminstone i denna delen av världen. Ni har redan julafton i Sverige, men jag skall snart krypa ner under täcket och få några timmars sömn innan det är julafton även här. Jag har gosat runt i min nya ylletröja och jultights nu ikväll, tillsammans med all julmusik och att det faktiskt snöade en stund idag så har jag åtminstone lite julstämning (okej det snöade bara under fem minuter när vi körde över bergspassagen, annars har det vart sol och 25*). Vi fick iallafall väldigt fint julkaffe och fika i Arequipa imorse och julpyntet har nu nått extrema nivåer. Det står sjungande och blinkande julgranar i varunder hörn! Jag taggar lite inför julfirande med gästerna, jag skall köra över dem i julklappspelet imorgon. Fördelen med att vara guide nu är att jag bestämmer reglerna så jag skall roffa åt mig alla paketen!

God jul på er alla, nu saknar jag er lite extra!

Så jorden gick inte under ändå

Men jag hade förberett mig ganska bra inför det hela. Passade på att ta några extra barfotapromenader på stranden och titta lite extra länge på solnedgången kvällen innan. Hela dagen igår satt jag dessutom fastspänd i antingen en flytväst eller säkerhetsspälte så jag kände mig rätt lugn.

Även om jorden inte gick under så hindrade det den inte från att skapa fullständig kaos för oss här nere. Jag har fullt sjå med att reda ut det här, man kan lugnt säga att det är dem största utmaningen så här långt i mitt jobb.

 

Födelsedag framskjuten på grund av magförgitftning

Here we go again, matförgiftning. Igen. Sjukt kul, speciellt när det är meningen att man skall fira sin 20 års dag.

Efter att ha spenderat en jäkla massa tid på badrumsgolvet så är jag mycket piggare idag. Så idag är det firande för hela slanten. Jag har gett mig själv en present i form av ordentlig shopping (har inte shoppat sen i september) och nu sitter vi och tar en långfika på Starbucks och jag njuter av att ha lite nya kläder att lägga i ryggsäcken. Ikväll så skall vi ut och äta på min favoritrestaurang! Så sammantaget så känns det helt okej att sluta vara tonåring, 20 årskrisen hanterar jag genom att kolla på ovanligt mycket disneyfilmer och läsa Harry Potter. Jag kommer aldrig att bli för stor för det!

20 år gammal och jag tror på magi

 

After all this time?

Always

Det skulle vart ganska många blogginlägg här

Men jag har åkt buss, i evigheter. Så ja, det blev lite svårt med den saken.

För ett par dagar sedan så stod jag längst ner i Bolivia tillsammans med ett gäng galna koreaner och en minst lika galen danska och stirrade in i Chile. Vi var över 5000 möh och runt oss flög pelikaner och det sprang runt vilda strutsar. Nu ligger jag ensam i min säng i Cusco och kollar på en spansktalande Bridget Jones, ni kan ju gissa vilket jag föredrar.

Turen till Salar var en once in a lifetime experience så att säga. Tre dagar i en jeep tillsammans med fem killar från Korea, en tjej från Danmark och en sovande Boliviansk chaufför. Det var episkt. Större delen av tiden så flödade koreansk musik ut ur jeepens överambitiösa musiksystem. Och inuti bilen så diskuterade vi om saltet omkring oss mest såg ut som snö, is eller ett stort fluffigt vitt moln.

Ni kanske undrar lite över det där med den sovande chauffören, vi körde alltså i tre dagar utan vägar, antingen om det var saltsjön eller Salvador Dali öknen så fanns det inte tillstymmelse till en väg eller någonting att kollidera med. Det var alltså mer än en gång som vi fick peta på chaffisen för att han suttit med ögonen stängda oroväckande länge. Men vi tog oss allihopa levande igenom turen genom det mest imponerande landskap jag har sett.

Vill man se bilder från hela spektaklet så har jag ett helt album dedikerat till den här turen på Facebook. Tack vare att större delen av sällskapet bestod av asiater så blev det en hel del kort tagna kan man lugnt säga. Om någon skulle vara intresserad av att kolla igenom resterande 50000 bilder så är ni hjärtligt välkomna hem till mig när jag dyker upp i Sverige.

Tack och hej!

 

Salt, salt, salt, salt

Jag ar "hemma" i La Paz igen, trott och glad som bara den. Nar jag har ork sa skall jag beratta om aventyren i Salar.

Skitkvalite

 

Efter att ha jobbat sedan 04.30 imorse så satte jag mig hos Elin för att ta en välförtjänt frukost och leka med min nya rubiks kub. Jag köpte den igår och redan nu föll den isär, härlig kvalité! (fast å andra sidan så betalade jag 5kr för den...) Jag lyckades iallafall få ihop den ett par gånger innan den gav upp.

 

From Bolivia with love

Ikväll byttes min vanliga fleecetröja, löparskorna och ryggsäcken uts mot en fin topp, smink och converse. I min värld så är det här just nu jämförbart med galaklädsel. Anledningen till detta var att vi ordnade med en helkväll här på hotellet, en inbjuden kock och ett gäng dansare ställde till en ordentlig fest för våran del. Jag är löjligt mätt och på riktigt bra humör nu när jag är tillbaka i mitt rum. Jag blir inte förvånad om jag vaknar upp med träningsvärk i magen efter allt skrattande. Jag blev uppbjuden av en schaman och våra talanger på dansgolvet var underhållande för alla inblandade.

(För den som har koll på vad som händer på den här kontinenten så kan jag berätta att vi klarade oss från den stora olyckan på Titikakasjön. Den inträffade samma dag som vi var där men det var inte vår båt, alla i min grupp lever och mår bra)

Always look on the bright side of life

 

Hur många bolivianer krävs det för att sjösätta en båt?

Förutom att titta på 35 bolivianer som skapade kaos när de förgäves försökte sjösatta en båt i Titikakasjön så har jag idag förhandlat (mutat) ut två av mina passagerare från Peru. På grund av en liten pappersmiss så blev det en jäkla kalabalik vid gränsövergången och det var hemskt nära att de inte fick lämna landet. Men efter mycket om och men så lyckades vi både att få ut dem ur Peru och in i Bolivia.

 

 

Expecto patronum

 

Första advent

Det senaste har det vart mycket på gång, jobbmässigt alltså. Jag har extraknäckt som både kock och servitris på åtminstone en restaurang i varje stad vi besökt det senaste. Jag börjar bli rätt bra på det där med styra upp beställningar nuförtiden, så fort man kommer in med en grupp på fler än 10 personer så är peruanerna väldigt ovilliga att ta upp beställningar så den uppgiften faller oftast på mig. I går så var de dessutom så jäkla långsamma i köket att jag helt enkelt löste problemet med att gå in och hjälpa till.

Jag har tack vare detta samlat på mig en hel del t- shirtar det senaste, folk har nämligen en tendens att ge mig tröjor när det vill tacka för någonting. Så ja, det har blivit ganska många olika färgglada tröjor med restauranglogotyper på. Igår så fick jag två stycken knallröda tröjor som nu ligger undanstoppade i min ryggsäck med åtminstone fem andra liknande, jag kan inte med att göra något annat än att tacka och ta emot men snart får jag nog börja göra mig av med dem.

Jag kan ju spara några av de röda så att jag kan skapa lite julstämning. Eftersom det är första advent i dag så gör jag mitt bästa för att få lite feeling. Jag sitter på Starbucks och lyssnar på julmusik och pratar med mina föräldrar.

 

Kameran levererar

Isla del sol, Copacabana

Matilda och jag i Huacachina

Lokalbefolkning i Chivay

Cruz del Condor

Machu Picchu

Machu Picchu

Pensionärsjävlar

Jag har kommit tillbaka från en riktigt lyckad Machu Picchu trip, vi hade hur roligt som helst! Efter den vanliga turen så begav jag mig iväg på ytterligare en lite längre vandring tillsammans med några utav gästerna, vi klättrade i berg och vandrade längs med inkaleden i ett par timmar för att komma fram till en jättefin utkiksplats. Några timmars vandrande låter ju inte speciellt mycket om man jämför med alla de som är ute och går i flera dagar. Men med tanke på att flera av mina gäster är två generationer äldre än mig så är de ändå rätt imponerande. Imorgon så fyller en utav gubbarna 75 år! Han är dessutom körledare och stämmer titt som tätt upp i sång och lite då och då får han med sig några av oss andra i sitt sjungande också.

Trots att det här troligtvis är min äldsta grupp hittills så är det utan tvekan den roligaste, vi har haft både biljardturnering och ätartävlingar så ibland undrar jag om det inte är ett gäng förklädda 20 åringar som jag reser med nu. Antingen det eller så lever jag ett avsnitt av pensionärsjävlar, de driver nämligen med mig KONSTANT!

 

Hej hallå!

Jag är tillbaka på mitt favoritställe, Cusco gör mig lika glad varje gång! Igår så hade vi en fantastisk kväll här, det var "familjemiddag" så vi satt allihopa och åt på långbord och flamsade runt innan festen. Igår var det black and yellow tema och vi lekte hela havet stormar, limbo och dansstopp på bardisken. Sjukt rolig kväll med mellanstadiekänsla!

Tyvärr så är det ju så att jag måste jobba en hel del också, men jag hämtade upp min nya grupp idag och det verkar vara ett gött gäng. Mestadels Göteborgare denna gång, det är alltid rolig att ha gäster som man har lite gemensamt med. Vi hade en riktig trevlig stadsruntur här idag, men jag blev sjukt trött på ljudet av min egen röst efter tre timmars tjöt om alla sevärdheter här. Imorgon så beger vi oss mot heliga dalen igen, alltid trevligt!

Nu sitter jag och laddar upp inför kvällens carnevaltemafest genom att äta frukt och pizzachips! Jag borde verkligen bättra mig när det gäller kosten, det kommer inte att bli roligt när jag väl skall komma i form igen. Jag lyfter ju inte ett finger när det gäller träning och jag lever i princip på choklad och andra göttigheter. Det senaste har det varit lite för många buffeluncher och trerätters middagar tillsammans med gästerna. Men all mat här är så jäkla god! Så fort jag kommer hem så blir det intensivträning och så passar jag på att frossa nu.

Snart skall jag ladda upp lite riktiga bilder här igen, bilderna som kommer upp här är ju sånt som jag tar med ipaden och den har jag ju nästan aldrig med mig. Egentligen har jag hur mycket bra bilder som helst på min kamera men jag hinner aldrig ladda upp dem, men snart så! Idag få ni nöja er med bilder på min uppladdning inför ikväll och de fina ballongerna som pyntar taket här.

 

Census

Hej hej på er!

Coroico var helt fantastiskt, till slut slutade det regna och man kunde gå ut och njuta av den helt fantastiska lilla staden. Jag låg en hel del vid poolkanten och chillade, men var även ute lite tillsammans med ett engelskt par. Vi vandrade runt och njöt av den underbara utsikten och det fina vädret. Ett perfekt avbrott från storstadslivet i La Laz!

Sista dagen i Coroico så var det zipline som stod på schemat, det är väldens längsta zipline som går i tre vajrar över kokaplantager och en flod full med guldvaskare. Även om jag testat på zipline ett par gånger tidigare så var jag fett nervös och pirrig innan vi körde igång. Men det var såklart hur kul som helst, jag vågade tillockmed att testa på superman varianten (man åker på mage istället för sittande).

Nu är jag återigen i La Paz, det är folkräkning här i Bolivia idag vilket gör den här dagen väldigt speciell. Det är förbjudet att gå ut på gatorna, de enda som får röra sig utomhus är poliser och de som är ansvariga för räknandet. Igårkväll hade vi det så himla mysigt, eftersom vi inte får gå ut idag så var det matshopping som gällde. Picknickkorgar fylldes, kakor köptes, och muffin bakades, kylen här på hotellet är överfylld och vi kommer knappast att svälta ihjäl medans vi väntar på att bli räknade.

Böterna för att gå ut på gatorna idag ligger på 200-400 USD så igårkväll innan de började fick jag fick jag leka spion för Elins del. Men ALLT är verkligen stängt och gatorna är helt tomma, för första gången så kan man höra kvittrande fåglar i La Paz. Nu sitter vi här inne i ett hotell fullt med folk som lyssnar på fåglar och håller sig sysselsatta med allt som går, de är sjukt mysigt! Snart kommer säkert räknefolket hit, det är liksom dagens höjdpunkt. Vi får se hur lång tid det tar innan spänningen här inne börjar avta och ersättas med tristess. Men just nu så känns det lite som om att vi alla sitter och väntar på tomten!

 

Time you enjoy wasting is not wasted time

Igår var jag uppe tidigt som attan och tog mina sista passagerare till flygplatsen och skickade iväg dem till Buenos Aires. För min del har det blivit lite ändrade planer, åker inte till Argentina nu utan jag stannar kvar här i Bolivia och är ledig! Även om jag gärna hade åkt med till Buenos Aires så vet jag att det hade inneburit väldigt mycket jobb, så jag är faktiskt glad att jag får stanna kvar. Jag har åkt ett par timmar utanför La Paz för att bara slappa vid poolkanten och bege mig ut på lite vandringar. Även om det bara är 3 timmar till La Paz så är det så himla annorlunda här, jag ha åkt ner från 4000möh till ungefär 1500. Det innebär att det är väldigt mycket varmare och fuktigare här, det kan dessutom växa saker! Jag är lite trött på allt det bergiga på altiplano just nu, så det tropiska klimatet här är en välkommen förändring!

Som sagt så har jag inte några allt för omfattande planer för min lediga tid, jag har tagit in på hotellet som Lonely Planet rekommenderar här i Coroico och kommer säkerligen hitta trevligt folk att hänga. Det finns en hel del roliga vandringsleder häromkring så antagligen beger jag mig ut på någon sådan tur snart. För tillfället så vräker det dock ner med regn, så jag kommer sitta kvar här i frukostrestaurangen med ytterligare en kopp kaffe och min bok för att vänta ut regnet. Helt ärligt så kan det få hålla på ett tag, för jag trivs rätt bra här inne.

 

Torsdag

Nyligen hemkommen efter stadsrundtur och rutchkane-race så kollade jag min mail. Där fanns två meddelanden som båda fick mig att flina en hel del. Dels var det en bekräftelse för en hotellbokning med min nästa grupp, autocorrect hade slagit till och jag har bokat ett dubbelrum till Mrs Matbrist och Mr Storsten. Eftersom jag alltid skriver på spanska och de som läser mailen inte har en aning om vad man heter i Sverige så var det ingen som reagerade det minsta över detta. Ni kan ju försöka gissa vad Matbrist och Storsten egentligen skall vara...

Det andra trevliga meddelandet var att den europeiska filmfestivalen börjar i La Paz idag, där kan man se massa filmer, bland annat Lilja Forever. Jag har ju inte sett denna klassiska svenska film, så det kanske blir så att jag går och ser den här. Frågan är ju bara hur bra den är dubbad till spanska?!

Säkerligen ett av de mest ointressanta och trista inläggen ni fått läsa på länge. Inte ens en bild känner jag för att bjuda på idag!

Kompisar

 

 

Jätteblond med bonnabränna

Det här med att ta kort på mig själv är inte riktigt min starka sida. Helt ärligt så är det väl inte riktigt min starka sida att vara med på kort över huvud taget. Hur som helst så är mitt hår superblont och jag har världens töntigaste bonnabränna! Det kommer att dröja lång tid innan jag kan jämna ut brännan, jag går ju i samma kläder varje dag. Kanske kanske kanske hinner jag med en liten tur till stranden när jag kommer fram till Argentina och då kan jag nog jobba bort lite av bonnigheten.

 

Jag har gått i kloster

Bokstavlig talat. Jag har spenderat hela förmiddagen i Santa Catalinaklostret i Arequipa. Med en bra bok i handen och i den här soliga trädgården så verkar klosterlivet inte så dumt ändå!

När jag har läst ut min bok och tröttnat på nunnelivet så skall jag bege mig till Starbucks (väldigt peruansk, jag vet) Jag har hört rykten om julmusik och nya frappucinosmaker nämligen!

 

Sitter och sover

 

Vi är nyligen framkomna till Nasca och jag kämpar med att hålla ögonen öppna. Jag är så trött att varje gång jag blinkar så är det en kraftansträngning utan dess like att få upp ögonen igen. Det har vart galet varmt idag och jag tror mestadels att det är därför jag är så utmattad. Vi har hunnit med en sväng till Ballestasöarna, varit på en vingård med Piscoprovning och dessutom svängt förbi Huaccachina och strosat runt bland sanddynerna. Intensiv dag minst sagt, men just nu har jag det lugnt och skönt. Sitter här vid poolkanten och inväntar min middag innan jag går och lägger mig!

 

 

En kvall for Ernst

Barfotadans, stickade mossor, trojor med krage, panflojt och dessutom god mat i overflod. Mysigt sager Ernst, harligt sager jag! Tillsammans med tva gaster har jag haft en helkvall helt i smak for Ernst. Vi borjade med en langpromenad och avslutade med en riktig brakmiddag.

Min storsta sysselsattning idag har varit att ata, jag kanner mig antligen helt frisk efter bade forkylning och matforgiftning. Det har jag firat med att frossa i frukostbuffen, Starbucksfika, dubbla luncher och dessutom en harlig middag. Jag tror att jag har fatt i mig mer mat idag an vad jag har atit den senaste tva veckorna sammanlagt.

Efter en grym tur till heliga dalen och Machu Picchu sa ar vi tillbaka i Cusco igen. Jag har traffat lite vanner fran La Paz och fatt en inbjudan att fira jul och nyar i Buenos Aires, vi far val se vart jag firar i ar. Idag horde jag forsta julmusiken spelas har, jag som vanligvis sjunger pa julsanger redan i oktober har inte ens tankt pa det tidigare. Helt arligt ar det inte speciellt mycket julkansla har, men det kommer kanske om en manad.

Ösregn, jo man tackar

Trots att det praktiskt taget är som att stå i en dusch här ute så är vi ett taggat gäng som skall bege oss upp för bergen imorgon. Utrustade med jackor, ponchos och paraplyer(?) så blir det nog bra ändå. Andra gången gillt för min del men ändå så är jag lika spänd. MP är speciellt! Jag småpratade lite med min lokalguide Keny förut, han har varit uppe varje dag i 3 år. Ännu har har inte tröttnat, det säger en hel del det minsann!

Klockan står på 04,20 så det är läge att gå och sova för min del.

 

 

 

Mot heliga dalen

Hej igen ganget!

Nu har jag njutigt av mina lediga dagar till fullo, jag avslutade med ett par dagar i min favoritstad Cusco. Jag har lyckats att bli sjuk igen, sa jag spenderade mestadels av tiden liggande antingen i min sang eller i soffan, men den ljusa sidan av detta ar att jag har hunnit ploja igenom en massa bocker!

Nu har jag hamtat upp en ny grupp och vi skall strax bege oss ivag mot heliga dalen och sa smaningom aven Machu Picchu, det blir mitt fjarde besok i heliga dalen och mitt andra pa Machu Picchu. Jag undrar hur manga det kommer att bli totalt?

Hoppas att ni har det fint dar ni befinner er, jag saknar er alla! Familj och vanner betyder verkligen mer och mer for varje dag jag ar borta. Det  gar inte att forneka att det blir lite ensamt har ibland.

Forra turen till Ollantaytambo var riktigt lyckad, jag kan bara hoppas att vi far det sa har bra igen. 

Boliviansk fotograf gör så gott han kan

 

Skräckblandad förtjusning har fått en ny innebörd

Jag får fortfarande adrenalinkickar av att tänka på vad vi gjorde igår. Det var så sinnesrubbat men ändå så grymt bra! Nu i efterhand så förstår jag inte riktigt att det vi cyklade på ens kan kallas för väg, på sina ställen så var det så smalt att jag knappt vågade andas. För att sätta ytterligare lite perspektiv på vad det var för sjuk aktivitet vi höll på med så stannade vi lite titt som tätt för att titta på rester av bilar, cyklar eller annat som tappat fästet och ramlat ut för stupet. Vi klarade oss som tur var med enbart några skrapsår, blåmärken, solbränna och myggbett.

Bortsett från att hela upplevelsen var så sjukt rolig och spännande så var det troligtvis en av de vackraste platserna jag har varit på. Vi började på 4600möh och tog oss ner på 1200möh, däremellan fick vi se och känna i princip alla olika klimat som finns. Vid starten hade vi snö omkring oss och mina fingrar och nästipp var kritvita av köld. Bara några timmar senare hade vi slängt av oss alla extrakläder och njöt av att cykla i igenom svalkande vattenfall!

Jag återkommer med bilder!

För den som undrar så var också salsakvällen en riktig höjdare. Vi fick visat att även Sverige, Danmark och Österrike kan dansa salsa! Mot slutet av kvällen så var det inte längre fyra blonda elefanter med vandringskängor på fötterna som härjade runt på dansgolvet. Efter viss hjälp från några lokala salsatalanger så fick vi lite ordning på fötter och höfter och lyckades nästan att dansa utan att trampa med våra kängor och löparskor på andras fötter.

Outside the box

De kommande timmarna så skall jag göra många saker som är utanför min bekvämlighetszon. Ikväll är det salsakväll som gäller, med obligatorisk dans! Jag är inte direkt någon salsadrottning och Heinrich påstår sig vara lika kass som mig, men vi är ett roligt gäng som skall dit iallafall. Nästa utmaning är morgondagens tur till Death Row, det sägs vara världens farligaste bilväg som slingrar sig runt bergen en bit utanför La Paz. Ungefär samma gäng som kör salsa ikväll skall rusa ner för den här vägen på mountainbikes imorgon. I nuläget vet jag inte om jag är mest orolig för salsan ikväll eller morgondagens äventyr. Jag återkommer med uppdatering om jag överlever de båda aktiviteterna!

Nu är det en betydligt lugnare aktivitet som står på schemat; lunch och yengaspel!

 

Så många korkade beslut på en och samma plats

Igårkväll så fick festandet här i La Paz en lite extra krydda. Som bekant så har jag ett par dagar lediga nu och har jag flyttat ut från hotellet där jag bor med gäster och checkat in på Loki (den uppmärksamme kanske minns att det är samma hostel jag brukar bo på i Cusco) och precis som förväntat så är det rätt mycket liv i luckan. När jag dök upp i baren sent omsider igår så var det full fart, i ena änden så dansades det på borden och i andra änden så var ett tatueringsbås uppsatt.

Och ja man får säga vad man vill om fylletatueringar, men igår såg jag måååååånga människor ta beslut som de säkerligen inte kommer vara helt nöjda med om ett tag. De populäraste motiven igår var: Lamor, åsnor, Batmansymbolen, dödskallar och dollartecken. Jag måste erkänna att jag var rätt sugen på att skaffa mig en liten lama någonstans men för min del slutade kvällen som tur med kommentaren; "nej om jag stannar i fem minuter till så kommer jag att skaffa en tatuering så det är säkrast att jag går och lägger mig nu"

Puss och kram från en ännu sålänge otatuerad Malin!

 

3900 möh

Tiwanaku, fint väder, hostmedicin, god mat, trevlig musik, bra sällskap och rena kläder, La Paz levererar helt enkelt! Nu skall jag försöka slå några av zombisarna här i baren i biljard!